Creatables

I våras drog det lilla Göteborgsföretaget Creatables in över 600 000 kronor på den amerikanska crowdfundingsajten Kickstarter.  Grundtanken bakom Creatables handlar om att skapa produkter från industrispill. Att utgå från ett material och hitta på en produkt istället för tvärtom.

Att i text förklara leksaken Strawbees känns som ett kamikazeuppdrag. Leksaken består av små plastbrickor som kopplar ihop sugrören med varandra. Av dessa enkla komponenter går det att utforma de mest fantasieggande konstruktioner: en koja, ett paraply, ett torn, ett rymdskepp eller en lyftkran.

Det går att köpa leksaken färdig och klar, men också ihop med stansmaskinen. På så vis kan man själv tillverka komponenterna till leksaken från överblivna kartonger och plastburkar.Intresset från amerikanska skolor – där det satsas intensivt på matte, teknik och vetenskap – är stort. Även experimentcentrum, som till exempel det på Universeum, är väldigt intresserade.

Och på sajten Kickstarter har de alltså fått förhandsbeställningar för över 600 000 kronor.

Artikeln om Creatables publicerades i GP:s ekonomibilaga i våras. Under våren har jag också –bland annat – skrivit om bokbranschen, hur företag arbetar med att hitta talanger och begreppet talent management, second hand-marknaden, den nya advokatfirman Emerton, vad som händer när man försöker använda marknaden som motor för att driva jämställdheten framåt, Ruag Space och rymdindustrin i Västsverige.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Tron på Göteborg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I rapporten Tron på Göteborg har jag och Kenny Genborg undersökt bilden av Göteborg. Vi har intervjuat ett 20-tal personer inom näringsliv, politik och media. Rapporten gjorde vi på uppdrag av Västsvenska Handelskammaren. Här finns rapporten i sin helhet.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Hösten – en sammanfattning

Egentligen är det så meningslöst att skriva att man inte hunnit göra inlägg på väldigt länge. Men nu gör jag det i alla fall.

Hösten blev så stressig. Jag jobbade med ett större och ganska krångligt reportage för Två Dagar om Samskolan i Göteborg med Erik Abel, skrev om ett antal olika företag under vinjetten Mångkulturellt företagande för tidningen Företagaren, jobbade som vanligt för GP:s ekonomibilaga och påbörjade ett större projekt om Bilden av Göteborg för Västsvenska Handelskammaren. Roliga jobb allihop.

Nu är det vår och äntligen lite lugnare.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

En myndighet med makt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skolinspektionen har snabbt blivit en av de mest inflytelserika aktörerna i Skolsverige. Det är en myndighet som syns och hörs. Enligt den egna årsredovisningen omnämndes de i 10 000 artiklar på webben förra året. Men leder inspektionen till en bättre skola?

I tidningen Skolvärlden har jag och min kollega Calle Höglund tittat närmare på Skolinspektionen. Forskaren Linda Rönnberg säger att det som ny myndighet funnits ett behov av att synas och profilera sig. Skolinspektionens rapporter passar perfekt in i medielogiken, med korta lättillgängliga rapporter med fokus på brister.

Här kan man läsa en av artiklarna i granskningen:

Som frilansjournalist jobbar man oftast själv. Men den här gången gjorde jag och Calle jobbet ihop. Det var kul.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Att uppfinna ett plåster

 

 

 

 

 

 

 

Ibland känner jag mig så trött på ”entreprenörs-stories”. Det verkar som att alla började i en källare med tomma händer. Alltid samma dramaturgi. Historien om tekniken bakom plåstret Mepitel som Tomas Fabo på Mölnlycke Health Care tagit fram är väl inget undantag. Men den är bra:

När Tomas Fabo började på Mölnlycke Health Care som produktutvecklare på 80-talet var han ute hos kunder i sjukvården en gång i veckan för att lista kundproblem.

Han såg patienter som grät av smärta när deras sår skulle läggas om. Sjukvårdspersonalen hade blivit blinda för detta. De hade mer inställningen att har man sår så gör det ont. Men ibland är det bra att se saker utifrån.  Tomas Fabo satte problemet högt upp på sin lista över viktiga kundproblem.

Men så kom massa annat emellan.

Några år senare skulle kollega André som var labbkemist  gå i pension och Tomas hjälpte till att gå igenom hans material. André tog fram en burk med kladdig massa – som slajm – och som han fått många år tidigare från en kemiförsäljare. Då kom Tomas att tänka på det gråtande patienterna och på att han letat efter ett material som är självhäftande men lossnar relativt lätt. Han fick provet och började tillverka prototyper. Då hade Mölnlycke Health Care inte ens ett eget labb.

Tomas  fick jobba hemma i köket. Sedan kom han överens med en man på fastighetsavdelningen som hade pengar över i sin budget. Så de hyrde en arbetarbod som vi ställde längst bort vid vattenfallet i Mölnlycke där det inte syntes. Där höll Tomas till med sina prototyper.

Ganska snart började han impregnera nät med de här materialen. Sedan sökte Mölnlycke patent och hade fantastiskt tur. Det visade sig nämligen att  bara några månader senare sökte en konkurrent patent på nästan exakt samma idé. De använde också ett nät och silikongel. Det här uppdagades 1,5 år senare och det hade varit väldigt snopet om Mölnlycke väntat lite till med att söka.

Sedan dess har tekniken utvecklats och används till flera olika produkter. Tomas plåster säljer numera för miljarder varje år.

Intervju med Tomas Fabo kan man läsa i dagens GP, ekonomibilagan.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Gavra – den grekiska byn där alla talar svenska

Evangelios Stafilidis  i trädgården i Gavra. Bild: Anders Olofsson

När jag och Anders först bestämde oss för att åka till Grekland och göra ett reportage om Gavra tänkte vi nog att det mest skulle bli ett trevligt reportage om en svenskby i Grekland där man drack Zoégas, kryddade lammet med grillkrydda och åt kanelbullar. Men istället kom det att handla om något mer allmängiltigt: om hemlängtan.

Gavra är en liten by i norra Grekland. Under några korta år på 60-talet tömdes byn nästan helt. De flesta begav sig till Lessebo i Sverige. För Sofia och Evangelios Stafilidis var tanken var att jobba hårt , spara alla pengar, och sedan åka hem till Gavra igen.  Men de tog över 30 år innan de flyttade tillbaka.

Först i slutet av 70-talet åkte Gavraborna tillbaka för att bygga upp sin by. Evangelios och Sofia bor numera halva året i Grekland. Men barn- och barnbarn finns i Sverige.

Hur är det att inte riktigt höra hemma någonstans? Att alltid ha hemlängtan? Var det fel att spara och spara för en framtid i det Grekland istället för att fokusera på livet i Sverige?

I reportaget träffar jag också Azarias Iordanidis, som äger restaurang Mykonos på Linnégatan här i Göteborg och Tasso Stafilidis som är verksamhetschef för West Pride och operativ chef för Göteborgs kulturkalas. De har båda sina rötter i Gavra. Reportaget publicerades i GP Två Dagar 24 augusti.

 

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Vårens företag

Under våren har jag skrivit om:

Let us som sysslar med conciergetjänster för företag.

Maria Gustafsson som driver konferensen Webcoast.

Exibea som tagit fram en manick som mäter elförbrukningen i realtid.

Ali Husein som coachar nya företagare och skrivit en bok på somaliska om detta.

Ulrika Kolsrud som är utvecklingschef på SCA.

Nordiska värdepappersregistret som hjälper företag ha koll på sin aktiebok.

Jenny Stefansdotter som designat Drawstring Lamp och just kommit hem från modemässan i Milano.

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Vi är romer

Just nu pågår utställningen Vi är romer på Stadsmuseet i Göteborg. Boken med samma namn är skriven och fotad av Cecilia Köljing, Maja Kristin Nylander och Sofia Hultqvist. Jag har läst och granskat texten. Här är en recension av utställningen. Se den och läs boken!

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Kurs i Kalmar

Jag var på fojokurs i Kalmar förra veckan. Att skriva porträtt handlade det om. Kursen blev –faktiskt – magisk. En övning gick ut på att berätta en avgörande scen eller vändpunkt i livet. Det blev väldigt starka texter. När vi läste upp dem för varandra satt alla och lipade. Fint.

Foto: Flickr/ riksantikvareämbetet

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade

Brokiga Bellevue

I mars publicerades mitt och Erik Abels reportage om Bellevue i GP:s helgbilaga Två Dagar. Bellevue är ett industriområde som inte ser mycket ut för världen. Men jag tycker det är en av Göteborgs mest intressanta platser. Här kan du hitta Göteborgs största moské, den estniska båtklubben Estonia, loppmarkander, Moussas Orientlivs och Kvibergs Handelsträdgård, som funnits sedan 30-talet.

Stadens mellanrum har det kallats, platser i väntan på att något ska hända. En slags revor i landskapet, ofta i gränszoner där stad och land möts och övergår i varandra. De finns i stadslandskap över hela världen, ofta i industri- eller hamnområden. Det kan vara ytor som verkar tömda på innehåll – övergivna och skräpiga – men som också är laddade av betydelse.

- Ett remarkabelt ställe som säger förbannat mycket om vår tid och den blandning av människor som bor i Göteborg. Jag bor själv vid Avenyn, men det är mycket mer liv här, säger Jan Jörnmark, forskare i ekonomisk historia, om Bellevue.

Jan Jörnmark beskriver mekanismerna bakom områden som Bellevue. Under första halvan av 1900-talet anlades ett band av industrier i städernas ytterkanter, utanför de äldre stadskärnorna, men på platser som var lätta att nå med kollektivtrafiken. Under 60-talet byggdes motorvägssystemen och med dem växte nästa randområde med industrier fram.
- Torslanda, Sisjön eller Åbro låg plötsligt bättre till. Det ledde till att de äldre, mer citynära industri­områdena blev oattraktiva och priserna föll.
Industrilokalerna började användas till andra, ofta lågavkastande verksamheter av väldigt blandat slag; marknader, reparationsfirmor och olika typer av föreningar. Men en marknad eller förening ger sällan tillräckligt med avkastning för att underhålla fastigheterna. Efter ett tag börjar det bli ganska förfallet.

Samma mekanismer har gällt världen över, i såväl Detroit som i Bellevue eller Kvillebäcken.

Reportaget finns tyvärr inte på nätet.

Foto: Erik Abel

Leave a Comment

Filed under Okategoriserade